Efter min senaste förlust tänkte jag – Nej, nu orkar jag inte längre! Vad gör jag för fel? Det här "suger" verkligen!
Tänk att någonting som ska vara kul och utvecklande också kan ta så mycket energi. Samtidigt i min frustration över att inte vara bättre än jag var i min senaste tennismatch, glider mina tankar iväg då jag börjar fundera och drömma över frågor som...Tänk om...
- Tänk om jag hade möjlighet att lägga ner lika mycket tid på tennis som på jobbet.
- Undrar hur bra jag skulle kunna bli?
- Tänk om jag dessutom hade en bra tränare som kunde se mina styrkor och ge mig goda råd.
- Undrar hur bra jag skulle kunna bli?
Det hade varit väldigt kul att testa!
Vad är det egentligen som gör det så svårt att bryta gamla vanor och beteenden? Min bild är att alla i grund och botten tycker att utveckling är både kul och inspirerande. I alla fall när vi själva inser att vi behöver utvecklas och att vi kan göra det av egen fri vilja. Annars kan det vara ett ganska smärtsamt uppvaknande! Har man själv ett genuint intresse för någonting är det naturligtvis mycket lättare att hitta den där glöden och uthålligheten man behöver för att komma dit man vill, men oavsett är det oftast mycket svårare än vi tanker oss från början.
Vad är det då som gör det så svårt? Många gånger handlar det kanske om bade rädsla och osäkerhet och brist på stöd. Att vi har alltför länge förlitat oss på våra ”gamla” invanda beteenden och mönster som vi känner oss trygga med. Risken är bara den att fortsätter vi att göra på samma sätt som vi alltid har gjort riskerar vi också att få samma resultat som vi alltid har fått, fastän vi själva eller omgivning kräver något helt annat. Eller som i mitt fall, efter matchen, när jag plötsligt känner mig både ledsen och frustrerad över mitt dåliga spel och inser att jag faktiskt behöver göra något för att utvecklas och för att fortsätta tycka att tennis är kul.
Att bryta invanda mönster är som sagt ibland både jobbigt och svårt. Ofta krävs det att vi kommer till en punkt där vi ”ställs mot väggen” där vi själva inser att nu går det inte att blunda längre. Nu måste jag ta tag i det här för att kunna komma vidare i arbetet, karriären, fritidsintresset eller privatlivet. Det som faschinerar mig är varför vi ofta låter det gå så långt innan vi faktiskt tar tag i det och gör något konkret för att bryta det gamla som påverkar oss negativt och suger energi?
Det finns säkert flera orsaker men många gånger handlar det också om att vi inte stannar upp tillräckligt ofta för att värdera och ifrågasätta oss själva eller att vi kanske inte får den återkoppling och feedback vi skulle behöva för att snabbare komma till insikt. Hur ofta ställer vi oss frågor som: Varför gör jag som jag gör? Agerar jag på bästa sätt eller skulle en förändring göra mig ännu bättre, ännu effektivare eller ännu nöjdare? På arbetet kanske vi gör det i team eller grupper, men hur ofta gör vi det för oss själva? Och hur ofta går vi från ord till handling?
Efter mitt sista svidande nederlag på tennisbanan har jag nu bestämt mig för att jag måste utveckla min tennis med hjälp av en riktigt duktig tränare. Jag vill verkligen ge det en chans och se om jag kan komma upp till den nivå jag vill vara på och som jag tycker att jag förtjänar. För min del skulle det betyda massor för mitt, just nu, sargade självförtroende men även för min motivation till att fortsätta träna och spela.
Likheten mellan idrott och arbete är stor vilket gör att många intressanta tankar och frågeställningar dyker upp, om hur vi har det på våra arbetsplatser där vi tillbringar väldigt mycket tid. Vad skulle till exempel hända om vi ökade vår träningsdos och kunde få ännu mer feedback på det vi gör och på det vi ska uppnå, oavsett vilka roller eller positioner vi har? Vad skulle det innebära om vi fokuserade på att hela tiden utveckla de små detaljerna i våra ageranden och i alla de situationer som handlar om att påverka, motivera och interagera med andra människor? Ageranden som handlar om vårt sätt att leda, vårt sätt att sälja eller vårt sätt att vara en riktigt bra medarbetare. Vilken effekt skulle det få för vår personliga utveckling? Vad skulle det innebära för våra prestationer och vad skulle det innebära för mitt team eller för hela företaget? Förmodligen en hel del.